Inside my head

Ibland känns det som att jag lyckas komma ifrån verkligheten. Att låtsas att pappa finns kvar och att han ska ringa närsomhelst.. Men så inser man att inte gör det och då kommer det ett stort tomrum efter han. Då blir jag verkligen ledsen,var längesedan man var ledsen nu, men ikväll kom som en skur över en igen. Känns skönt att få sitta för sig själv och bara låta det komma. Det känns skönt. Jag saknar han så oerhört mycket, jag vill bara han ska veta det. Jag tänker på honom minst en gång per dag bara för att han ska veta att jag tänker på honom. Jag vill bara höra hans röst i telefonen en sista gång. Jag är så glad att jag har sån undebar familj,pojkvän och vänner.  Det är så skönt att skriva av sig ibland. Det är så svårt att beskriva men jaaa det är sån enorm saknad att jag bara vill gråta. Det är ju inte så konstigt egentligen, det är ju ens pappa liksom och jag vill så gjärna att han ska finnas igen. Men nu är jag gladöver den tid vi haft tillsammans och ska minnas alla bra saker, ibland kommer alla sorgekänslor bara. Jag tycker ändå det har gått bra den sista tiden, det är just när man börjar tänka djupt i det som det blir jobbigt.  Man kan aldrig vara beredd på såna här saker.....Jag hoppas och tror att han vet att vi ville hans bästa allihopa, alla vi älskade honom. Han är nog den bästa pappa på jorden. Eller han ÄR den bästa pappan.


Godnatt.