Inside my head

Det är riktigt fint väder ute idag, det är bra för vi som ska på Ledin. Jag ser framemot kvällen. Anna ska komma och hämta mig vid fem sedan så åker vi till Madde på sörliden sedan går vi därifrån till parken. Det blir nog Harrys efter Ledin, undra vilken jäkla kö det kommer att vara där då hehe.

Igår blev det en rätt så hektisk dag för mig, jag slutade kvart över ett sen åkte jag hem. Direkt när jag kom hem ville Jonas gå ner på stan och shoppa och jag hängde med förstårs. Han hittade två tshirtar och 3 par byxor och ett par skor som det var 70% på (!). Efter vi hade gått ett tag på stan får vi på subway och åt, mums, sedan åkte vi på Willys och handla och åkte hem med varorna. Sen for vi direkt till Maria Laine som fyllde år. Firade henne där ett tag, trevligt. Sedan åkte vi direkt därifrån till bion och såg Sommaren med Göran. Som jag måste säga är en jäkligt rolig film hahah! Så jag var väl hemma vid elva på kvällen :P

Jag satt och funderade på att det snart är ett år sen pappa dog... Helt otroligt vad tiden har gått fort! Det låter hemskt att säga det men ibland förtränger jag det så mycket så jag nästan glömmer. Låter helt sjukt, men det är jobbigt att tänka för mycket så då ska man inte tänka överhuvudtaget. Men jag har tänkt på att så fort jag berättar om den dagen, hela händelseförloppet så är det som att jag återupplever allt igen och klumpen i halsen blir stor och värker. Hemskt att man ska behöva gå igenom något sånt hemskt...Men hur tragiskt det än låter så ska alla gå igenom det nån gång, synd bara att jag var så ung!

Jag hittade en text som jag hade skrivit dagen efter pappa dog, när jag läste den nu så känns det inte som att det ärjag som skrivit:
Jag måste få skriva av mig lite. Igår var nog den absoluta jobbigaste dagen i hela mitt liv, jag har aldrig varit mer förstörd, aldrig sett min familj mer förstörd någon gång. Min egen underbara pappa gick bort igår, och just att säga det högt för sig själv kan ju inte göra annat än att man börjar gråta. jag vill inte att någon skatycka synd om mig när jag skriver här för att jag vill bara skriva av mig. Jag har en underbar pojkvän familj och vänner och det betyder allt just nu. Det känns också väldigt tryggt att veta att pappa dog i sömn och att inte plågades, jag vill bara springa hem till honom och krama han och hålla fast han här hos oss. Jag vet också att det finns folk överallt som tror att jag har haft en jobbig barndom, men då ska jag tala om för er alla jävlar att Mats Lundqvist skyddade mig och min familj i ALLT. Jag ska inte tala om i vilka lägen men det var allt. Så alla ni jävlar som antyd något annat kan fara långt åt helvete. Han ringde mig mamma syrran och brorsan varenda dag och frågade alltid hur vi hade det, ni som säger att han bara låg hemma på soffan och rökte cigaretter kan också dra långt åt helvete för ni vet inte ett jävla skit om nåt och då ska man bara hålla käften!!! Min pappa har kanske inte levt det nyttigaste och mest perfekta liv, men det har aldrig någonsin haft med hans kärlek till oss att göra. Han har alltid brytt sig och hjälpt oss om det har varit något har han alltid ställt upp och jag kommer ALLTID att älska honom för det ALLTID. Jag är bara så förbannad ledsen och jag vet inte vad...Frustrerad.... Men jag vet att detta kommer jag att ta mig igenom och jag vet att han vill att vi ska fortsätta leva våra liv och minnas alla bra saker med honom. Och då ska jag göra det. Jag älskar pappa och hoppas att du har det bra där du är!

                                                                       Mats Lundqvist
                                                            1944-04-09 + 2008-10-14

Jag tror att jag var mest förbannad för att rykten som gick på husum tex. Inte konstigt att han dog han som söp så mycket. Dum jävlar!

Nu ska jag börja fokusera på kvällen, ha det bra alla!